Vårfågeljakt, snus, drivgarn, Båtskären...

EU har problem med att vinna folkets förtroende. Det är inget unikt för Åland, missnöje finns runt hela Europa. Jag har kommit fram till att det beror (åtminstone) på två faktorer och båda dessa har vi ålänningar drabbats kännbart av.

Vårfågeljakt, snus, drivgarn, Båtskären...

Det ena är nivån och omfattningen av EU: s beslutsfattande. EU har gått in för en princip (subsidiaritetsprincipen) vilken kan sammanfattas att beslut ska fattas på lägsta ändamålsenliga nivå. Det är bra. Men följer EU sin egen regel? Beslutet att förbjuda vårfågeljakt ser jag som ett typexempel - har beslutet fattats på rätt nivå? När jag frågade fick jag svaret att fåglar är vårt gemensamma ansvar - de flyttar mellan länder och regioner. Därför skall EU besluta. Inom många områden som t.ex. miljölagstiftning och terroristbekämpning behövs gemensamma övergripande målsättningar men frågan är hur detaljerade besluten behöver vara. När det gäller vårfågeljakt kunde EU besluta att fågelstammarna skall vårdas och att insatser måste vidtas om stammarna minskar. Sättet hur man skulle vårda stammen borde vara ett lokalt beslut. Vistas man ute på sjön nu kan man se sjöfågelhonorna fostra sina duniga ungar. Hannarna har flugit sin kos. Domstolen i Luxemburg anser att det skulle vara bättre för stammen att bedriva jakten nu på hösten! Inte särskilt bra för stammen att jaga honor med ungar. Ett annat exempel är förbudet mot att fiska med drivgarn i hela Östersjön, när Tumlarna som behöver skydd inte finns i de norra delarna. Det andra problemet är att systemet gör det möjligt att använda EU för egna syften. Vi skall självklart ha ett rättssäkert samhälle där den som tycker att man blivit illa behandlad skall kunna protestera. Men idag verkar bevisbördan ligga på den som blivit kritiserad - man har fel tills man har bevisat motsatsen. Detta kan vara ödesdigert för att främja utveckling i samhället. Två aktuella exempel som kan hänvisas till detta är anmärkningen Åland fått för att Båtskärsarkipelagen inte klassats som SSO-område (särskilt skyddsvärt område). Att SSO- klassa Båtskären kunde på sikt försvåra möjligheten att bedriva vindkraft där. Kravet att SSO-klassa kom efter att en anmälan nått kommissionen om att en flyktig, globalt mycket ovanlig fågel (Alförrädaren) skulle ha vistats där. Bird Life påstår - vi måste överbevisa. Lyckas det inte kan det försämra möjligheten för utveckling av förnyelsebar energi på Åland - och på sikt försvåra för oss att leva upp till kraven på andel förnyelsebar energi som EU ställer. Det andra exemplet är snusfallet. Frågan är om EU överhuvudtaget skulle ha granskat den här frågan om de inte skulle ha fått in en anmälan? Det får vi aldrig veta. Snus är skadligt för hälsan - det innehåller nikotin. Men innan kommissionen fört ärendet till domstol hade jag hoppats att man tagit sig en funderare på om det är rimligt att allehanda tobaksprodukter säljs fritt i Europa men att just det nordiska snuset skall vara förbjudet? Dessutom förespråkar EU fri konkurrens. Det är inte rättvist att en del får sälja men inte andra på samma rutt. De här problemställningarna och frustrationen delar jag med många och det finns ett starkt stöd för förändring runt om i Europa. För att slippa tampas med den här typen av domstolsärenden i framtiden behövs fortsatta insatser parallellt med vårt arbete för att få större åländskt inflytande i EU.

Britt Lundberg (c)
EU - ansvarig i landskapsregeringen