Historik

Den 13 januari 1976 samlades en grupp intresserade till ett möte på hotell Arkipelag för att diskutera bildandet av en centergrupp på Åland. Initiativtagaren, Karl-Anders Bergman från Hammarland, valdes till ordförande och Ragnar Erlandsson från Finström blev sekreterare. Gruppen beslöt sondera möjligheterna att bilda ett centerparti på Åland enligt nordiskt mönster. Man utarbetade ett partiprogram på ca 45 punkter, och den 22 februari 1976 hölls ett officiellt möte i Hammarbo, Hammarland i vilket 150 personer deltog. Programpunkterna presenterades och gick senare under benämningen ”Hammarboteserna”. De flesta på mötet var anhängare av landsbygdens och skärgårdens valförbund, (LOS) men även andra icke tidigare aktiva inom politiken deltog av nyfikenhet och intresse. Därefter bildades nya lokalavdelningar i rask takt ute kommunerna. Ungcentern startade 1977 och Centerkvinnorna bildades drygt tio år senare år 1988.

Den politiska aktiviteten i början av 1970-talet

En tillbakablick av Ragnar Erlandsson

Den politiska aktiviteten tilltog i slutet av 1960-talet och fortsatte in på 1970-talet. Socialdemokraterna var det enda etablerade partiet. Övriga var organiserade inom valorganisationen Åländsk Samling, som hade tillkommit för att hålla den politiska aktiviteten på Åland utan inblandning av rikspartierna. Inom Åländsk Samling fanns Åländsk Samling I och Åländsk Samling 2. Till de senare hörde huvudsakligen Socialdemokraterna. Inom Åländsk Samling I uppkom en borgerlig rörelse i Mariehamn uppdelad på Liberal samling och det som senare skulle bli Frisinnad samverkan. På landsbygden och i skärgården samlades lagtingskandidaterna under landsbygdens och skärgårdens valförbund. I valet 1971 samlade LOS 17 mandat och hade egen majoritet. I den praktiska politiken fungerade dock inte LOS som en grupp. Den lär ha varit samlad en gång efter oktobervalet 1971.
Tongivande personer inom LOS var Gunnar Häggblom och Olof Jansson även om andra personer stod i formell ansvarsställning. I valet 1975 uppstod en spricka inom LOS. En grupp gick ut i eget valförbund under namnet LOS-liberalerna (senare sammanslagna med liberal samling i Mariehamn) och kvar stod en grupp som behöll namnet LOS. När landskapsstyrelse skulle utses efter valet 1975 fick inte Gunnar Häggblom stöd av LOS-liberalerna för återval till landskapsstyrelsen. Han tog då kontakt med LOS (Olof Jansson) och blev lovad en plats i samarbete med huvudmotståndaren i valrörelsen (LOS). Gunnar Häggblom gick in landskapsstyrelsen genom proportionellt val som då tillämpades. Efter det uppstod förvirring i LOS-leden. Själv stod jag plötsligt som hans suppleant i landskapsstyrlesen.

Vändningen

En hammarlänning, Karl-Anders Bergman, ringde upp mig i början av januari 1976 och bad mig ställa upp för att bilda en centergrupp på Åland och skapa en plattform för politiskt intresserade på Åland. Den 13 januari 1976 samlades en grupp till ett mycket slutet möte på Arkipelag för att diskutera initiativet. K-A Bergman valdes till ordförande och Ragnar Erlandsson till sekreterare. Gruppen beslöt att sondera möjligheterna att bilda ett centerparti på Åland enligt nordiskt mönster.

Hammarboteserna

Program utarbetades i ca 45 punkter och den 22 februari hölls ett officiellt möte på Hammarbo. Cirka 150 personer var närvarande. Programpunkterna presenterades och gick senare under benämningen "Hammarboteserna". På mötet var de flesta anhängare av LOS, men också många andra icke tidigare aktiva inom politiken deltog av nyfikenhet eller intresse. Startskottet hade gått. Gunnar Häggbloms suppleant i landstinget, Nils Karlsson (Ollas-Nisse), blev faktiskt den första lagtingsmannen som officiellt anslöt sig till centern. Han saknade ett hemvist efter Gunnar Häggbloms avhopp från LOS-liberalerna. Senare anslöt sig så gott som alla LOS-are och tidigare medlemmar i Åländska förbundet (Göran Bengtz och Stig Dahlen, båda lagtingsmän). Från Frisinnad Samverkans framstegslista anslöt sig lagtingsmännen Knut Mattsson och Stig Holmberg.

Lokalavdelningarna

Lokalavdelningar bildades i rask takt. Ungcentern kom i gång år 1977 under ledning av en totalt okänd yngling vid namn Roger Nordlund. Kontakter skedde till centerpartierna i Sverige och Finland. Den nya centerpolitikern Esko Aho talade på ett centermöte. Än så länge var det männen som skötte politiken. Det dröjde drygt tio år innan Centerkvinnorna bildades år 1988.

Valår 1979

Inför valet 1979 ordnades ett stort sommarting vid Jan Karlsgården i samarbete med centern i Stockholm. Stockholm stads biskop höll andakt och Sveriges utrikesminister Karin Söder (c) höll festtalet. Roger Nordlund kopplades in som valombudsman sommaren 1979 för att hjälpa mig med valförberedelserna på sekreterarnivån. Centern tog 14 mandat och i landskapsstyrelsen invaldes Olof Salmén, Nils Jansson (Föglö) och Ragnar Erlandsson. (RE hade suttit där tidigare från hösten 1976). Nu formerade sig alla andra partier som ett block mot centern.

80-talet och parlamentarismen

Inför valet 1983 ordnades ett nytt sommarting med Sveriges dåvarande statsminister Thorbjörn Fälldin som huvudtalare. Lagom till tinget offentliggjorde övriga partier (liberalerna, FS, soc.dem.) ett så kallat demokratidokument som var riktat mot Centerns sätt att föra åländsk politik. I valet erhöll vi 10 platser och Christer Jansson och Olof Salmén blev medlemmar i landskapsstyrelsen tillsammans med Lasse Wiklöf, Gunnevi Nordman, Lars Porko, May Flodin. Folke Woivalin var lantråd sedan början av 1979.
Under denna period kommer alla till insikt om att striden i landskapsstyrelsen borde övergå i något annat system. Det parlamantariska sättet att välja landskapsstyrelse började tillämpas efter valet 1987. Centern fick 9 platser i lagtinget. Göran Bengtz, Ragnar Erlandsson och Magnus Lundberg valdes till landskapsstyrelsen medan Sune Eriksson från Liberalerna blev lantråd.

Starka personligheter

I lagtinget har Centern haft många färgstarka personligheter. Redan nämnda Olof Jansson var talman sammanlagt 10 år. Olof M Jansson var ideologen och orkar vara det än, trots sin höga ålder (94 år). Elmer Jansson kunde skärgårdstrafiken i minsta detalj o s v. Olof Salmén var en stridbar person redan i slutet av 60-talet och kan den konsten fortfarande.
Från början har Centern haft det starkaste stödet i landsbygden och i skärgården. I de senaste valen har konkurrensen skärpts, inte minst från Obunden samling. Trots detta har Centern lyckats hålla positionerna och har alltid återfunnits i landskapsstyrelsen även i det parlamentariska systemet. Decentraliseringspolitiken och den självstyrelsepolitiska profilen har vunnit förtroende i val efter val. Utvecklingen har gått framåt på många sätt. Partiet har i alla sammanhang varit med och tagit ansvar. Energiska personer med fötterna på jorden i kommunal- och landskapspolitiken har vi haft gott om och det har säkert bidragit till de stabila positionerna.

Dessa små axplock är skrivna helt ur minne med reservation för viss glömska. Källstudier av någon åländsk studerande kunde ta fram en intressant avhandling i hur åländsk politik och samhällsliv har påverkats av Åländsk Centers inflytande under snart 30 års tid.