Nya Åland har i två ledare denna vecka helt sågat förslaget om en ramlag
för Ålands självstyrelse, ett system som skulle ge oss ålänningar
möjligheten att utveckla vårt självbestämmande efter givna ramar. Modellen
är hämtad från Danmarks dynamiska hantering av Grönland och Färöarna.

Nya Ålands argumentation i detta skede av processen är rent obegriplig.
Först i mars månad kommer lagtinget på allvar att sätta igång med
ramlagsjobbet och då får vi se om de övriga partierna backar upp Centerns
uppmaning om enighet bakom denna visision för självstyrelsen.

Varför är tidningens ledarskribenter för stagnation istället för
utveckling? Nya Åland väljer att blunda för alla språkproblem i dagens
Finland och vill inte att vi här på Åland skall ta tillvara de möjligheter
den internationellt garanterade autonomin trots allt ger oss.
En ramlag för Åland skulle alltså betyda att vi själva ( lagtinget )
skulle få bestämma vilka områden vi skulle ta över från riksdagens
nuvarande kompetensområden.

Idag bestämmer vi själva bl.a. över sjukvården, utbiltningen, trafiken,
kommunerna, natur- och miljövård, flagga och frimärken, posten, jakt och
fiske, jordbruk och skogsbruk samt polisen.
Riksdagen bestämmer över oss i bl.a. ifråga om statsskatter,
straffpåföljder, fastighetsbildning, kyrko- och invandringsfrågor,
handelssjöfart och dess farleder samt befolkningsskyddet.
Varför skulle det inte vara möjligt att själva få bestämma när och om vi
vill ta över dessa behörigheter från Finland, vilket en ramlag skulle
medge? Vi tror på en sund utveckling för självstyrelsen och inser behovet
av att trygga det svenska språket via ett stärkt självbestämmande. Därför
måste vi övertyga Finlands regering om nödvändigheten med detta
framtidsprojekt.

Lika hårt som dåtidens politiker arbetade med att få egen behörighet på
många områden, lika hårt måste vi idag arbeta för en ramlag som ger oss
ytterligare bestämmanderätt och samtidigt ett minskat antal konflikter,
både språkligt och juridiskt, i förhållande till Finland.
Om våra politiker från förr skulle ha haft samma uppgivna inställning som
Nya Ålands ledarskribenter så skulle vi idag vara blott ett enspråkigt
finskt landskap utan såväl självstyrelse som åländsk välfärd.

Runar Karlsson
Harry Jansson
Lagtingsledamöter Centern