De som bums ska ha hantverksutbildningen till Kastelholms kungsgård kör nu med snacket att ”vi måste ju få något att hända, nu kan inte politikerna vela längre”. Till och med tidningens ledarskribent Benita Mattsson-Eklund har slirat in på det spåret: ”Just när man kommit fram till att Kastelholms kungsgård är ett vettigt alternativ för hantverksutbildningen, så börjar motförslagen hagla”, skriver hon på ledarplats i Åland. ”Så absolut destruktivt – och så typiskt för den politiska kulturen på Åland” är hennes slutsats.

Ja, visst är det tungt när avgöranden drar ut på tiden, men glöm inte att i detta fall tog lagtinget ett beslut i årets budget. För bara fem månader sedan budgeterades 680 000 euro för den nya utbildningen vid Ålands hantverksskola som skulle inledas hösten 2007 i Tosarby i regi av en under bildning varande stiftelse. Mögel kom dock i vägen för investeringen varefter intresset direkt riktades mot Kastelholms kungsgård i stället för mot Folkhögskolan som lagtinget tidigare bestämt.

Vilka är då motförslagen som började ”hagla” efter landskapsregeringens beslut att förlägga utbildningen till Kastelholm? Ja, i den politiska verkligheten finns det bara ett förslag, nämligen Folkhögskolan. Och det är inte så konstigt, för i alla beslut som tidigare tagits av finansutskottet och av lagtinget har Folkhögskolan nämnts, till och med som placeringsort ifall Tosarby av någon anledning skulle misslyckas. De är fakta som bör ligga till grund för debatten.

Glöm inte innehållet

”Glöm inte innehållet i utbildningen” skriver kulturarbetaren och ordföranden för Ålands Slöjd och konsthantverksförening Peter Winquist i en insändare! Han konstaterar att det saknas ett helhetsperspektiv, att inte placeringen utan utbildningens innehåll och långsiktiga uthållighet är det viktiga: ” Låt oss först få innehållet i undervisningsplanen presenterat, bearbetat och analyserat av sakkunniga – och därefter se var vi på Åland bäst kan bedriva en sådan utbildning. Vi är säkra på att det finns flera alternativ”, skriver Winquist.
Peter Winquist är en åländsk hantverkstungviktare. Han gör samma bedömning som vi i centern, med andra ord men med samma andemening förklarar han i vilken ända man ska börja och vad som är viktigt. Planeringen i Tosarby var tyvärr aldrig klockren och det är den inte heller i Kastelholm. Därför känns det helt fel att på lösa boliner ta ett tungt ekonomiskt beslut med stora framtida konsekvenser för hantverksutbildningen – och nu även för kungsgården. Den här gången måste vi komma rätt från början och då räcker det inte med att fatta beslut på känslor och intala sig att allting ordnar sig.

Räta ut frågetecknen

Att i högkonjunktur och överhettad byggmarknad förhastat växla spår från Tosarby till Kastelholm med ett ofullständigt projekt som kommer att kosta flera miljoner euro är inte vederhäftig politik. Speciellt inte när det i landskapets ägo redan finns lämpliga, året runt uppvärmda och bara delvis utnyttjade utrymmen färdiga att flytta in i redan till hösten. Folkhögskolan ligger i Ålands hjärta med utsikt över kyrkdalen och med mängder av kultur och traditioner invävda i väggarna. Varför får inte den vara med i en utvärdering?
Snabbaste sättet att ta vara på hantverkarnas idéer och initiativ är att landskapsregeringen får i uppdrag att räta ut frågetecknen och återkomma i nästa tilläggsbudget med ett juridiskt, ekonomiskt och utbildningspolitiskt komplett förslag till organisation, program och placering.
Den som vill hantverksutbildningens bästa måste se till att beslutet är väl underbyggt och långsiktigt. När alla papper är i ordning kan lagtinget fatta beslut med brett stöd för alla är överens om att hantverksutbildningen är viktig för både kultur- och näringslivet på Åland!

Tobben Eliasson, lagtingsledamot (c)